Här i Palestinian Vision Society's blog, vi delar våra tankar genom olika och engagerande inlägg, vi strävar efter att öka medvetenheten och öka stödet för den palestinska saken.
KRAFTSAMLING FÖR GAZA
Lördag 7 juni • 14:00 • Odenplan, Stockholm
Sverige – det är dags att resa sig.
Vi samlas i huvudstaden för att kräva ett slut på folkmordet och svälten.
Från varje stad, varje ort, varje hörn av landet:
Hela Sverige till Stockholm! Du är väl med?!
Vi kräver att Sveriges regering:
• Fördömer folkmordet
•Stoppar all vapenhandel med Israel
• Inför kraftfulla sanktioner mot Israel
Khaled Nabhan
16 december 2024.
Du är inte längre bland oss.
Du mördades av sionisterna,
men ditt ljus är inte släckt.
Jag såg bilderna.
November 2023:
Du omfamnade Reems livlösa kropp,
”soul of soul”. “Ruh av min Ruh”
Du kysste hennes ansikte,
i ögonen, en efter en,
som om din kärlek kunde väcka henne,
som om din ömhet kunde bygga broar mellan den här världen och den andra.
Ditt leende, en metafor för smärta,
dolde en styrka som vi inte kan förstå,
styrkan i att acceptera
att Reem är nu fritt från världens lidande,
att Allah håller henne i sina armar.
Din blick, fridfull,
orörd mitt i massakern,
talade till oss om medkänsla,
om ett hjärta större än rädsla.
Du var farfar, far, bror,
en vän.
Du var lågan som inte slocknar
i den mörkaste natten.
Från dig lärde jag mig
Att döden ska mötas med öppna ögon.
Att även om vägen bryts
fortsätter man framåt.
Idag sörjer världen dig, Khaled Nabhan.
Sörger för Reem.
Och för alla martyrerna i Gaza.
Men den firar också dig:
Du lärde oss att livet är en tyst kamp,
som börjar inom oss själva och rör sig utåt,
att det finns något större än oss själva,
något värt att kämpa för, att drömma om.
En dag skulle jag vilja ha din styrka,
din tro som skär genom smärtan och det synliga,
den enorma generositet
som verkar omfatta allt,
så långt borta och ändå så nära,
som en bön viskad i vinden.
Om du är där uppe
i himlen som vakar över de rättfärdiga,
ge oss styrka att inte ge upp.
Förlåt oss för att vi inte räcker till.
Ge oss det hopp som du hade i dina ögon,
det som vi behöver för att fortsätta.
Med varje hjärtslag,
med varje solnedgång som sätter horisonten i brand,
kommer jag att minnas ditt namn.
Khaled Nabhan.
Jag kommer att minnas dina händer
som omfamnade Reem med oändlig kärlek.
Inna lillahi wa inna ilayhi raji'un.
Sunera S
Original dikt:
Khaled Nabhan
16 de diciembre de 2024.
Ya no estás entre nosotros.
Te asesinaron los sionistas,
pero tu luz no se apaga.
Vi las imágenes.
Novembre de 2023:
abrazabas el cuerpo sin vida de Reem,
“espíritu de mi espíritu”.
La besabas en el rostro,
en los ojos, uno por uno,
como si tu amor pudiera despertarla,
como si tu ternura tejiera puentes entre este mundo y el otro.
Tu sonrisa, metáfora del dolor,
escondía una fuerza que pocos entienden,
la fuerza de aceptar
que Reem ahora está en un lugar mejor,
que Allah la sostiene en sus brazos.
Tu mirada, serena,
intacta en medio de la masacre,
nos habló de compasión,
de un corazón más grande que el miedo.
Eras abuelo, padre, hermano,
amigo.
Eras la llama que no se apaga
en la noche más oscura.
De ti aprendí
que a la muerte se le mira de frente.
Que, aunque el camino se rompa,
uno sigue caminando.
Hoy el mundo te llora, Khaled Nabhan.
Llora por Reem.
Llora por los martirizados de Gaza.
Pero también te celebra:
nos enseñaste que la vida es una lucha silenciosa,
que emerge desde dentro hacia afuera,
que hay algo más grande, más puro,
que nos llama a resistir y a soñar.
Algún día, quisiera tener tu fortaleza,
tu fe que atraviesa el dolor y lo visible,
esa generosidad inmensa
que parece abarcarlo todo,
tan lejana y tan cerca,
como una oración susurrada al viento.
Si estás allá arriba,
en el cielo que vela por los justos,
danos fuerzas para no rendirnos.
Perdónanos por no haber sido suficientes.
Danos la esperanza que tú encarnabas,
la que hace falta para seguir.
Con cada latido,
con cada puesta del sol que incendia el horizonte,
recordaré tu nombre.
Khaled Nabhan.
Recordaré tus manos
abrazando a Reem con un amor infinito.
Inna lillahi wa inna ilayhi raji’un.
Internationella brottmålsdomstolen utfärdar arresteringsorder: Netanyahu och hans försvarsminister anklagas för folkmord och tvångsförflyttning.
I ett historiskt och djärvt steg har Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och hans tidigare försvarsminister Yoav Gallant. De anklagas för allvarliga krigsbrott som riktats mot palestinierna. Detta beslut belyser en av de värsta humanitära tragedierna i modern tid – Israels ockupation och dess systematiska folkmord och tvångsförflyttningar av det palestinska folket.
Den israeliska ockupationen har aldrig handlat om en politisk konflikt, utan om ett förtryckande system som bedriver folkmord mot ett obeväpnat folk. Under årtionden har israeliska regeringar, ledda av personer som Netanyahu och Gallant, bedrivit blodiga militäroperationer som riktat sig mot civila palestinier. Bombningar av skolor och sjukhus, husrivningar med människor kvar inuti, blockader som har förvandlat Gaza till ett öppet fängelse, och tvångsförflyttningar av palestinier från deras mark – allt detta utgör brott mot mänskligheten som strider mot internationell lag.
Västbanken har blivit en arena för etnisk rensning, där mark beslagtas och byar rivs för att ge plats åt illegala israeliska bosättningar. Samtidigt som palestinier tvingas lämna sina hem och sina liv, har Israels ledare åtnjutit total immunitet tack vare västerländskt stöd.
Arresteringsordern mot Netanyahu och Gallant är ett viktigt steg mot rättvisa, men dess genomförande står inför stora utmaningar. Beslutet tvingar de 123 medlemsländerna i ICC att ta sitt rättsliga och moraliska ansvar genom att gripa dessa ledare om de sätter sin fot på deras territorium.
Men den stora frågan kvarstår: Kommer dessa länder att följa beslutet, eller vika sig för israeliska och västerländska påtryckningar?
Sverige, som länge har stått upp för mänskliga rättigheter, befinner sig nu i en ytterst prekär situation. Med en högerregering som öppet uttrycker sitt stöd för Israel ställs Sveriges trovärdighet på prov.
Den svenska regeringen, som nyligen har närmat sig Israel, riskerar att möta ett folkligt missnöje om den fortsätter att stödja en ockupationsregim som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter. Frågan är: Kommer Sveriges regering att följa ICC:s beslut, eller fortsätta rättfärdiga Israels övergrepp under täckmanteln av “säkerhetssamarbete”?
Israels brott är inte bara “kränkningar av mänskliga rättigheter” – de når nivån av systematiskt folkmord. Antalet döda, däribland en överväldigande majoritet av barn och kvinnor, förstörda infrastrukturer, och svält i Gaza utgör obestridliga bevis på en stat som är byggd på förtryck och mord.
Trots detta har det internationella samfundets tystnad varit lika kriminellt. Länder som påstår sig försvara mänskliga rättigheter väljer att ignorera Israels brott, i en flagrant motsägelse till deras hållning mot andra länder.
ICC:s beslut väcker en farlig men avgörande fråga: Kommer Israel fortsätta vara en stat som står över lagen? Under årtionden har Israel presenterat sig som en immun stat tack vare amerikanskt och europeiskt stöd. Nu, med arresteringsordern, står världen inför ett gyllene tillfälle att bevisa att rättvisa inte gör skillnad på stark och svag.
Om europeiska länder, inklusive Sverige, fortsätter ignorera Israels brott, skulle detta bara bekräfta att det internationella systemet misslyckats med att tillämpa grundläggande rättsprinciper.
Det är troligt att högerpartierna i Sverige kommer att utsättas för ett aldrig tidigare skådat politiskt och folkligt tryck. Ett blint stöd för Israel är inte längre hållbart i ljuset av dessa uppenbara brott. Svenska partier måste inse att deras stöd för Israel kan sätta dem i konflikt med den svenska opinionen, som fortfarande starkt ställer sig bakom palestiniernas rättigheter.
Arresteringsordern mot Netanyahu och Gallant är ett tydligt meddelande om att rättvisa är möjlig, men dess verkställande kommer att avgöra trovärdigheten för det internationella samfundet. Om länder misslyckas med att följa detta beslut, blir de själva medskyldiga till Israels brott och ICC:s roll som garant för internationell rätt blir då meningslös.
Denna arresteringsorder är inte bara ett juridiskt beslut utan en prövning för hela det internationella systemet. Antingen bevisar detta system sitt engagemang för rättvisa, eller så erkänner det att det bara är ett verktyg i händerna på stormakterna.
Det palestinska folket, som har lidit i årtionden av mord och fördrivning, förtjänar att se rättvisa skipas. Världen tittar nu på hur denna arresteringsorder ska genomföras. Kommer Netanyahu och Gallant ställas till svars? Eller kommer Israel fortsätta vara en stat som står över lagen?
Ordförande
Mohamed karraz
Kära boråsare,
Efter mer än 413 dagar av oavbrutet våld mot den palestinska befolkningen har över 20 000 barn mist sina liv. Dessa barn borde ha varit med oss idag, men istället betraktades de som militära mål av Israel.
På lördag, låter vi trummornas slag tala där orden inte längre räcker till. Trumslagen, vars ekon fyller våra gator, bär rösten för de över 20 000 barn som inte längre är med oss.
Kan vi acceptera att vi lever i en värld där så många barns död inte väcker en reaktion? Vilka värderingar förmedlar vi till våra egna barn? Vill vi att de ska växa upp och tro att deras liv är mer värda än andras?
Israels regering har påverkat både media och internationell politik, men den ska inte styra våra värderingar.
* Delta i manifestationerna varje lördag på Södra Torget kl.14.
* Avstå från att köpa israeliska produkter.
* Kontakta dina politiska representanter och uppmana dem att stoppa vapenexporten till Israel.
Tillsammans kan vi låta trummornas ekon bli en signal för förändring, sätta stopp för våldet och stå upp för mänskliga rättigheter.
Låt oss agera nu.
Jonathan Marquez / Goran Puaca
“Vi kommer inte att tolerera att Mellanösternkonflikten tas in i Sverige” skriver tre företrädare för den svenska regeringen i ett engagerat debattinlägg. Men – det är just det vi måste göra! Ta in frågan hit till Sverige, och diskutera och reda ut den.
• Den svenska regeringens grundhållning i Israel-Palestinakonflikten är att “Israel har rätt till självförsvar”. Detta är fullständigt fel. Ingenstans i folkrätten finns veterligen någon “rätt” för en ockupationsmakt att “försvara sig” mot de man ockuperar? Däremot har palestinierna rätt till motstånd, även väpnat sådant, mot ockupationsmakten. Den här frågan måste tas in i Sverige, redas ut och diskuteras.
• Israel är nu, genom sin krigföring i Gaza, föremål för utredning i den Internationella Domstolen (ICJ) i Haag rörande misstänkt folkmord. Samma domstol har nyligen också förklarat att den israeliska ockupationen av Palestina I SIN HELHET ÄR OLAGLIG och snarast måste upphöra. Utlåtandet förklarar att det åligger ALLA stater att se till att domstolens beslut verkställs, och att INGET LAND bidrar till att ockupationen kan fortsätta. Ändå fortsätter den svenska regeringen med sitt nära handelsutbyte enligt associationsavtalet med Israel – ett avtal som UTTRYCKLIGEN kräver respekt för mänskliga rättigheter! - och samarbetar med Israel inom kultur, vetenskap och idrott. Inte minst har man ETT UTVECKLAT VAPENSAMARBETE med ockupationen. Detta måste tas in i Sverige och diskuteras.
• När FN:s Generalförsamling, med stor majoritet, röstade för att Israel måste avsluta sin ockupation av de palestinska områdena inom 12 månader – ett beslut i enlighet med ICJ:s utlåtande i frågan – valde den svenska regeringen att LÄGGA NER SIN RÖST. Sverige står alltså inte längre bakom FN-systemets högsta juridiska auktoritet? Enligt regeringen behövs (mer) tid för att komma till en “framförhandlad tvåstatslösning”. Men det behövs inte. En sådan finns redan – och innebär helt enkelt att Israel UPPHÖR MED OCKUPATIONEN av Palestina. Står inte Sverige längre bakom alla FN:s resolutioner i frågan? Detta måste tas in i Sverige och diskuteras.
• När Gaza i början av året utsattes för en svältkampanj valde Sveriges regering – utifrån grundlösa israeliska anklagelser mot den viktigaste humanitära aktören, FN-organet UNRWA – att helt avbryta det humanitära biståndet till Gaza. Trots att biståndet senare i viss utsträckning återupptagits, kvarstår problemet att Sverige medverkat till att förvärra en svältkatastrof. När biståndet nu – trots en ny nu pågående svältkampanj mot norra Gaza – fortfarande inte har kommit upp till annat än lägsta möjliga mininivå, är detta någonting som måste tas in i Sverige och diskuteras.
• Allt detta tillsammans gör att det finns anledning att se över möjligheten att pröva den svenska regeringens politik i Mellanösternfrågan i relation till FN:s av Sverige undertecknade Folkmordskonvention (1948) – närmare bestämt konventionens artikel III om medhjälp till / underlättande av folkmord (“Complicity to genocide”). Detta är i högsta grad en svensk angelägenhet som gör det NÖDVÄNDIGT ATT FÖRA IN KONFLIKTEN I MELLANÖSTERN på den svenska arenan.
Gunnar Olofsson
Israel: The State That Kidnaps the Dead—Storing Bodies in Refrigerators as an Unforgivable Crime Against Humanity.
In a world that talks about human rights and justice, Israel continues to top the list of ethical violations in the most horrific way imaginable. It’s not enough for Israel to imprison and kill Palestinians mercilessly; its reach extends even beyond death, stealing bodies and placing them in refrigerators as if reveling in the control over their fates, even after their souls have departed. This is the policy of body detention—a unique crime in modern times that Israel carries out without shame or consequence.
For decades, Israel has committed one of the most heinous crimes against humanity: the abduction of the bodies of martyrs and prisoners after their deaths. A state that kidnaps the living, unjustly imprisons them, and forcibly takes their lives does not stop at merely extinguishing their souls. It also robs them of their dignity after death. Israel treats their bodies like cold political tools in its morgue refrigerators, as if they are not human but mere numbers and bargaining chips.
As of August 2024, Israeli authorities are holding 552 bodies of Palestinians in both morgue refrigerators and “numbered cemeteries.” This includes 256 bodies in these cemeteries and 296 held in refrigerators since the policy resumed in 2015. The detainees include nine women, 32 prisoners, and 55 children under 18. These numbers, however, do not include bodies from Gaza, where the figure is estimated to be much higher .
Since the signing of the Geneva Conventions, which regulate the treatment of prisoners and bodies after death, the world has not seen a country like Israel openly flout these agreements so flagrantly. Article 130 of the Fourth Geneva Convention obliges states to treat prisoners with dignity, even after death, and to hand over their bodies to their families. But Israel, a state that recognizes only its own racist laws, blatantly disregards these obligations without fear of accountability.
Even worse, Israel defends this policy as a “deterrent” against Palestinian resistance! How can a human body become a tool in a dirty political game? This is the true face of Israeli occupation—one that not only seizes land and kills innocents but also violates the sanctity of the dead.
More than 550 bodies of Palestinian prisoners are being held, some stored in refrigerators for years. Can one even comprehend such cruelty? What is the purpose of holding bodies after life has left them? The answer is simple: it is a message of intimidation to Palestinian families, a silent message from Israel: “Your children are not safe, neither in life nor in death.” This is occupation at its ugliest.
In this dark scenario, where is the international community? Where are the human rights organizations? Where are the states that claim to defend human rights? The international silence around this crime is a complicit participation in an organized crime against the Palestinian people.
Despite repeated international condemnations, Israel continues its policy of body detention without any regard. The UN Human Rights Council has issued clear resolutions demanding that Israel return the bodies of Palestinian martyrs to their families, but nothing has changed. In fact, Israel proudly declares that these bodies are a form of leverage over Palestinians. If this is their “deterrence,” what remains of humanity?
The International Committee of the Red Cross has repeatedly called on Israel to end these practices, but a state backed unconditionally by some global powers seems to care little about anything other than continuing to oppress Palestinians—right down to the grave.
Detaining the bodies of martyrs and prisoners is not just a violation of international rights; it is a deep wound for Palestinian families. Families of the martyrs live in an unending tragedy, deprived of the right to bury and say farewell to their loved ones as any human being should. Every day that passes without the return of the bodies renews the crime against these families.
The deadly waiting and constant anxiety are all tools of psychological torture deliberately practiced by Israel. This policy turns death itself into a battlefield without ethics or limits, where the body of the martyr becomes a hostage in an inhumane and boundless conflict.
Dubbla standarder i svensk media: Stöd för den israeliska ockupationen mot det palestinska folket
Svenska medier är en av de mest inflytelserika krafterna som påverkar den allmänna opinionen, men ofta praktiseras det en tydlig dubbelmoral, särskilt när det gäller konflikten mellan Palestina och Israel. Trots att Sverige stoltserar med pressfrihet och mångfald i medierna, visar verkligheten en helt annan bild, särskilt när det gäller rapporteringen om Gaza och det indirekta stöd som medierna ger till den israeliska ockupationen.
Om man granskar mediebevakningen av kriget i Gaza i svenska medier ser man en orättvis fokusering på Israels så kallade “rätt till självförsvar”, medan man förbiser det dagliga lidandet för det palestinska folket under belägring och ständiga bombningar. Ofta ignoreras de grova brotten mot mänskliga rättigheter som Israel begår, där barn och kvinnor dödas och hem och infrastruktur förstörs.
Trots hundratals FN-rapporter som dokumenterar israeliska krigsförbrytelser, är svenska medier ofta tysta eller bagatelliserar dessa brott, och ignorerar det palestinska folkets lidande som om det vore en del av en systematisk kampanj för att normalisera ockupationen inför allmänheten.
Språket som används i svenska medier när det gäller Palestina och Israel visar en tydlig partiskhet. Till exempel används ordet “militanta” för att beskriva det palestinska motståndet, medan ord som “armé” eller “försvar” används för att beskriva Israels militära operationer, i en uppenbar strategi att frånta palestinierna deras rätt att göra motstånd. Detta är inte en slump, utan en avsiktlig metod för att forma allmänhetens åsikter på ett sätt som gynnar Israel och framställer ockupationen som en offerroll.
Även när israeliska massakrer rapporteras använder svenska medier ord som “sammandrabbningar” eller “våldsamheter”, vilket skapar en falsk jämställdhet mellan ockupanten och motståndet. Denna språkliga förvrängning syftar inte bara till att förvanska verkligheten, utan också till att befästa en Israelvänlig berättelse i publikens medvetande, där palestinierna ständigt framställs som terrorister snarare än som ett folk som kämpar för sin frihet.
Denna partiska bevakning har en farlig inverkan på den svenska opinionen. Den gör att människor automatiskt sympatiserar med Israel, ofta utan en fullständig förståelse för vad som faktiskt händer på marken. Här utövar medierna en form av mjuk hjärntvätt, där den palestinska frågan berövas sin rättmätiga rättvisa och palestinskt motstånd framställs som en del av en oändlig våldsspiral, vilket rättfärdigar fortsatt västerländskt stöd till Israel.
Vi ser också att alla försök att kritisera Israel i svenska medier ofta stämplas som antisemitism, en anklagelse som har blivit ett vapen för att tysta alla röster som kritiserar ockupationens brott. Denna strategi syftar till att exkludera en objektiv diskussion om mänskliga rättigheter i Palestina och göra varje legitim kritik till ett tankebrott.
Den stora frågan kvarstår: Vem gynnas av denna mediala partiskhet? Utan tvekan är Israel den största vinnaren av denna obalanserade rapportering. Svenska medier, istället för att vara en plattform för att avslöja brott och övergrepp, förvandlas till ett verktyg för att försköna ockupationens bild, vilket ger Israel legitimitet i den svenska allmänhetens ögon och indirekt stödjer fortsatt ockupation.
Men även politiska och ekonomiska påtryckningar kan spela en roll i denna partiskhet. De ekonomiska relationerna mellan Sverige och Israel, samt inflytandet från pro-israeliska lobbygrupper, kan förklara varför svenska medier tvekar att ge en balanserad bild av konflikten.
Vad som händer i svenska medier är inte bara en form av partiskhet; det är ett medvetet samarbete med den israeliska ockupationen. Det svenska samhället måste kräva en rättvis och opartisk mediebevakning som speglar den verkliga situationen på marken. Tystnad eller desinformation tjänar varken freden eller rättvisan, utan bidrar endast till fortsatt lidande för det palestinska folket och indirekt stöd för ockupationen.
Vi behöver en modig journalistik som ställer de svåra frågorna och avslöjar sanningen, istället för att fastna i ett språkbruk som förskönar verkligheten och normaliserar ockupationens brott.
Israels påtryckningar på svenska politiker för att försvaga stödet för Palestina: Manipulerar Israel svensk politik?
I takt med de globala politiska spänningarna kring Palestinafrågan intensifierar Israel sina påtryckningar på västerländska regeringar. Mitt i detta komplexa dynamik finner sig Sverige i en oväntad position där Israel försöker påverka dess politiska hållning och försvaga landets historiska stöd för Palestina. Israels metoder är inte bara vanliga diplomatiska insatser, utan sträcker sig till smutskastningskampanjer, mediemanipulation och ekonomiska påtryckningar som hotar att omforma landets självständiga ställningstagande. Frågan är: Har Israel lyckats tämja svensk politik? Och har de palestinska aktivisterna i Sverige blivit offer för denna organiserade kampanj?
Israel nöjer sig inte med sedvanlig diplomati när det gäller att hantera Palestina-stödjande länder som Sverige. De använder sig av mycket mer kraftfulla verktyg som börjar med dold diplomati och sträcker sig till underförstådda hot mot ekonomiska relationer. Israels ambassad i Stockholm fungerar inte bara som en diplomatisk mellanhand utan också som ett påtryckningsverktyg för att förändra svenska politikers ställning. Vissa källor hävdar att det finns ett samarbete mellan vissa svenska politiska partier, särskilt de högerinriktade, och Israel, vilket ytterligare förvärrar situationen. Utnyttjas Sverige som en spelplan för den israelisk-palestinska konflikten på bekostnad av sina egna humanitära och demokratiska principer?
Margot Wallström, Sveriges tidigare utrikesminister, är en av få politiker i Europa som vågade kritisera Israel offentligt. År 2014 ledde Wallström beslutet att Sverige skulle erkänna Palestina som en stat, vilket många beskrev som ett modigt diplomatiskt steg. Men detta gjorde henne till ett direkt mål för den israeliska regeringen, som startade smutskastningskampanjer och anklagade henne för antisemitism. Wallström var inte bara en politisk röst utan en symbol för motstånd mot israeliska påtryckningar. Är Sverige nu hotat att förlora sådana röster på grund av de israeliska kampanjerna som riktar sig mot svenska politiker?
Många inser inte att Israels påtryckningar inte bara riktar sig mot politiker utan även mot aktivister och organisationer som stödjer palestinska rättigheter i Sverige. Genom att använda medierna främjar Israel vilseledande berättelser som framställer palestinska aktivister som terrorister eller antisemiter, med syfte att undergräva deras stöd. Svenska tidningar och TV-kanaler används alltmer som verktyg för att främja den israeliska synvinkeln, vilket väcker frågor om medieoberoende i Sverige. Är svenska politiker rädda för att bli fångade i dessa falska anklagelser om de fortsätter att stödja Palestina?
De diplomatiska och mediala påtryckningarna är inte de enda verktyg som Israel använder. De ekonomiska relationerna mellan Sverige och Israel har blivit en annan arena för påtryckningar. Vissa rapporter visar att stora svenska företag har utsatts för direkt påtryckning från Israel, som hotar att avbryta handelsrelationer om den svenska regeringen fortsätter att stödja Palestina. Dessa påtryckningar är ett allvarligt varningstecken för den svenska regeringen: offra humanitära värderingar i utbyte mot ekonomiska intressen. Men vågar Sverige böja sig för sådana hot? Och kommer landet att kunna skydda sin oberoende utrikespolitik?
Det svenska stödet för Palestina har inte ifrågasatts förrän nyligen, när högerorienterade röster började öppet försvara Israel. Detta stöd väcker frågor om högerpartiernas dolda agendor i Sverige. Det verkar som att dessa partier ser Israel som en strategisk allierad i deras ideologiska kamp mot muslimer och invandrare i Sverige. Alliansen mellan den svenska högern och Israel är inte bara en politisk överenskommelse utan kan vara en del av en bredare strategi för att främja ett “civilisationernas krig” narrativ. Kan dessa nya allianser omforma den svenska politiska arenan på bekostnad av palestinierna?
Israels påtryckningar har inte bara riktats mot politiker, utan även mot palestinska aktivister och deras stödorganisationer. Dessa aktivister möter idag en alltmer fientlig miljö, där falska anklagelser om antisemitism och terrorism används som juridiska och mediala verktyg för att smutskasta dem och tysta deras röster. Många aktivister har utsatts för rättsliga hot och utredningar under förevändningen av “nationell säkerhet” eller “kamp mot terrorism”, vilket syftar till att undergräva deras legitimitet. Kan de palestinska aktivisterna i Sverige stå emot dessa organiserade attacker, eller kommer framtiden att innebära mer begränsningar och förtryck?
Israels påtryckningar på Sverige är inte bara en diplomatisk fråga utan ett verkligt test för landets oberoende när det gäller att fatta sina egna utrikespolitiska beslut och stödja humanitära frågor. Israel använder alla sina verktyg för att försvaga Sveriges stöd för Palestina, från diplomatiska och mediala påtryckningar till ekonomisk utpressning. Samtidigt står palestinska aktivister i Sverige inför en oändlig kamp mot smutskastningskampanjer och rättsliga påtryckningar.
Frågan är: Kommer Sverige att kunna behålla sina ställningstaganden för Palestina trots dessa påtryckningar? Kommer landet att kunna skydda sina aktivister och organisationer från de organiserade attackerna som Israel riktar mot dem? Eller ser vi en framtid där Sverige lutar sig mer mot Israel under inflytande av politiska och ekonomiska allianser?
Ordförande PVS
Mohamed karraz
Ett lik, en tår. Ett ben, en tår. En arm, en tår. Ett huvud, med ett stort hål i, med kött som hänger ut, med uttömda minnen, stulna minnen - ingenting. Inga tårar är kvar. Inga saltiga tårar i alla fall. Tårarna som fortfarande rinner smakar metall, smakar blod. Men det är inte så konstigt. När det enda ögonen ser är blod, varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund, blöder det ur dem tillslut. De blodiga bilderna måste ut på ett sätt eller ett annat.
Men oroa er inte! Dessa tårar går inte i förgäves. Tår efter tår, bloddroppe efter bloddroppe, tår efter bloddroppe, bloddroppe efter tår, blod efter blod, tår efter blod, salt och metall, metall och salt, kommer att blandas med havet. Det fina, blåa havet, kommer att blandas med blod, tårar och metall, ända tills metallsmaken tar över havets salt. Ända tills havet får en röd färg. En röd färg som börjar ljus, men som blir mörkare och mörkare, för att sedan, på en varm, soliga dag, medan glaciärer smälter, avdunsta upp till molnen. Blandas med dem. Ge molnen en röd färg. Ge dem en outhärdlig storlek. Och när molnen är tillräckligt stora, när stormen är redo, släpps metalldoften ut. Alla tårar, allt blod öser ner på världen. Tårar fyllda med sorg, hat, svek, ilska, misär. Blod, fylld med smärta, svek, bränder, rädsla, skott, explosioner, krossade hopp.
Droppar av blodig smärta, sorg, svek, ilska, tårar, hat, rädsla kommer att falla över världen, som oändliga skott. Och i det ögonblicket, kommer en girig mänsklighet att känna något annat än sin egen egoism, än sin egen ondska. Världen kommer, för första gången, att känna den obeskrivbara känslan “Qahr”.
Malak.
En fredlig demonstration i Borås, tillståndsgiven av Polisen, arrangerad för att stödja Palestina och Gaza, blev under lördagen 10 augusti måltavla för en fruktansvärd och avsiktlig terrorattack. En person med uppenbara rasistiska motiv körde sin bil medvetet rakt in i den fredliga folkmassan, skrek rasistiska och hatiska uttalanden riktade mot palestinier medan han upprepade gånger körde fram och tillbaka. Flera demonstranter skadades i denna handling av ren terror.
Oavsett om detta var ett planerat överfall eller inte så var det en medveten handling och en akt av hat som syftar till att skrämma och tysta de som modigt står upp för Palestina och mänskliga rättigheter.
Palestinian Vision Society fördömer denna våldsamma och hatiska attack på det starkaste möjliga sätt och betraktar det som en terrorhandling mot yttrandefrihet och demokrati. Vi kräver att rättvisa skipas omedelbart, och att förövaren ställs till svars för sina handlingar. Vi är också ytterst besvikna och fördömer medias uttalande som dels förminskade brottshändelsen och även gav en orätt bild av demonstranterna som aggressiva med tillhyggen - när verkligheten var skräck, chock och utsatthet.
Vi kommer aldrig att låta oss skrämmas eller tystas av sådana fega attacker. Vår kamp för rättvisa, frihet och mänskliga rättigheter fortsätter med ännu större beslutsamhet.
Just nu är kl 15:30, jag kom nyss hem från vad jag trodde skulle vara en vanlig lördag, som för oss medlemmar i PVS innebär demonstration.
Tyvärr de planer jag hade för en vanlig lördag kastades rakt ut ur fönstret. Jag skriver detta med darriga händer och är fortfarande skakig i hela kroppen. Jag hade kunnat vänta tills min puls gått ner till normalt igen och gett mig själv tid att lugna ner mig, men jag föredrar hellre att ge en så sann och genuin rapportering av dagens fruktansvärda händelse.
Dagens agenda bjöd på en kraftsamling i demonstrations form där vi visar solidaritet med civila i Gaza. Jag började demonstrationen som representant för PVS, då jag talade inför alla som var på plats för att delta. Klumpen i halsen jag hade var ej resultatet av nervösitet, utan snarare av att jag har stått på samma plats nästan varje lördag, sedan oktober tills idag. Hur länge skulle denna omänsklighet fortsätta?
När vi hade gått hälften av vägen av demonstrationen hörde jag skrik och en bil motor. Sekunden jag vände mig om, såg jag en mamma med skräckfulla ögon och som drog undan sina barn exakt innan de blev påkörda av den röda Saaben. En gammal bil model med en man som såg ut att vara äldre än bilen i förarsätet. Även om allt skede så snabbt att min hjärna knappt hann bearbeta allting, kunde jag komma ihåg reg numret till bilen. Med skakiga händer och känslan av skräck skrev jag ner den i mobilen för att inte glömma bort den. Bilen fördes höger ur Hötorget och in på allegatan, och innan den han köra ut helt körde den både fram och backade på andra demonstrander som ville stoppa bilen som hade försökt köra på folkmassan som i detta fall bestod av många kvinnor med barn som stod längst bak i tåget. Det nästa som hände var att en man kom fram och frågade mig om någon var skadad då han var läkare. Själv var jag ej skadad, men jag sprang förskräckt runt och skrek frågandes om någon annan var. Läkaren hade varit på samma gata och förmodligen vittnat händelsen.
Allt jag hörde i dessa minuter var skrik och barn som grät, en mamma som frågade sina barn om de blev skadade, och mer folk förskräckta av det som hände i vår stad.
Allt skedde snabbt efteråt demonstrations tåget fortsatte i dubbelt mer styrka än innan, gemenskapen och känslan som var i luften gav oss bara mer kraft. Vi var nog alla medvetna av om att denna händelse förmodligen var ett hatbrott. Men var detta medvetet för att få tyst på oss? För att skrämma oss från att använda våra rättigheter att uttrycka oss fritt i detta land ? Den rättighet som innan har försvarats med all styrka?
Men han som körde in på en gata med körförbud rakt mot demonstranterna, med en tydlig profil av en mamma med sina 2 barn gående bredvid henne och en annan mamma knuffades på en barnvagn. Hur kan detta tolkas på något annat sätt, är min fråga ? Varför kör han mot oss från första början? På en gata som har körförbud också.
Detta får mig att tänka på mina idéer om landet och säkerheten jag trodde att vi befann oss i. Bara i början av veckan när jag såg nyheterna om riots och både förstörandet samt attackerna på civila med utländsk bakgrund eller annan religion som skedde i England, trodde jag att inget sådant skulle ske hos oss, för vi bor ju i Sverige. Men idag hände det. Även om jag inte kan med full säkerhet veta vad föraren tänkte på, så ser man tydligt på hela händelsen som inträffades vad syftet var.
Just nu är jag tyvärr med all ärlighet rädd för min egen säkerhet men också min familjs och vänners. Tänk om detta endast är början på en kedja av attacker och hets mot folkgrupp ?
Om denna individ inte får stå framför rättssystemet med en ren och tydlig utredning av vad som skedde idag, kommer det bara att ge plats till andra med dessa hatfulla tankar att utföra dessa tankar fritt då det inte finns tydliga konsekvenser.
Men mitt största chock idag kom från median och polisen som har haft en tydlig attityd som dumförklarar hur starkt och tydligt händelsen idag var.
Istället väljs det att beskrivas som "polisen tonar ner att det handlar om någon medveten aggression gentemot demonstranterna. Det verkar istället röra sig om en olyckshändelse"
Jag kan inte låta bli att tänka på om rollerna var vända, om tåget handlade om en annan sak och om föraren hade ett icke svenskt ursprung. Hur hade medians rubriker sett ut då? Själv tror jag beskrivningen hade varit "terrorattack". Exakt så som den borde beskrivas som nu med.
~ Rahma Algrewo
The Palestinian Vision Society honored the "Rawahel" team, which came from Palestine and participated in several tournaments in Sweden and Denmark, with the latest being in Norway.
The team made significant progress in all the tournaments. Mohammed Karaz, the Chairman of the Board, presented a plaque of appreciation to the coach of the Rawahel Association, Ahmed Naalweh, in recognition of his outstanding efforts and dedication to the team.
This recognition reflects the team's hard work and commitment, bringing pride and success to Palestine.
Demonstrationen för att stödja Palestina och Gaza. Det är viktigt att vi når så många som möjligt för att visa vårt stöd och solidaritet.
Lördag kl 13 i Stadsparken Borås