Just nu är kl 15:30, jag kom nyss hem från vad jag trodde skulle vara en vanlig lördag, som för oss medlemmar i PVS innebär demonstration.

Tyvärr de planer jag hade för en vanlig lördag kastades rakt ut ur fönstret. Jag skriver detta med darriga händer och är fortfarande skakig i hela kroppen. Jag hade kunnat vänta tills min puls gått ner till normalt igen och gett mig själv tid att lugna ner mig, men jag föredrar hellre att ge en så sann och genuin rapportering av dagens fruktansvärda händelse.

Dagens agenda bjöd på en kraftsamling i demonstrations form där vi visar solidaritet med civila i Gaza. Jag började demonstrationen som representant för PVS, då jag talade inför alla som var på plats för att delta. Klumpen i halsen jag hade var ej resultatet av nervösitet, utan snarare av att jag har stått på samma plats nästan varje lördag, sedan oktober tills idag. Hur länge skulle denna omänsklighet fortsätta?

När vi hade gått hälften av vägen av demonstrationen hörde jag skrik och en bil motor. Sekunden jag vände mig om, såg jag en mamma med skräckfulla ögon och som drog undan sina barn exakt innan de blev påkörda av den röda Saaben. En gammal bil model med en man som såg ut att vara äldre än bilen i förarsätet. Även om allt skede så snabbt att min hjärna knappt hann bearbeta allting, kunde jag komma ihåg reg numret till bilen. Med skakiga händer och känslan av skräck skrev jag ner den i mobilen för att inte glömma bort den. Bilen fördes höger ur Hötorget och in på allegatan, och innan den han köra ut helt körde den både fram och backade på andra demonstrander som ville stoppa bilen som hade försökt köra på folkmassan som i detta fall bestod av många kvinnor med barn som stod längst bak i tåget. Det nästa som hände var att en man kom fram och frågade mig om någon var skadad då han var läkare. Själv var jag ej skadad, men jag sprang förskräckt runt och skrek frågandes om någon annan var. Läkaren hade varit på samma gata och förmodligen vittnat händelsen.

Allt jag hörde i dessa minuter var skrik och barn som grät, en mamma som frågade sina barn om de blev skadade, och mer folk förskräckta av det som hände i vår stad.

Allt skedde snabbt efteråt demonstrations tåget fortsatte i dubbelt mer styrka än innan, gemenskapen och känslan som var i luften gav oss bara mer kraft. Vi var nog alla medvetna av om att denna händelse förmodligen var ett hatbrott. Men var detta medvetet för att få tyst på oss? För att skrämma oss från att använda våra rättigheter att uttrycka oss fritt i detta land ? Den rättighet som innan har försvarats med all styrka?

Men han som körde in på en gata med körförbud rakt mot demonstranterna, med en tydlig profil av en mamma med sina 2 barn gående bredvid henne och en annan mamma knuffades på en barnvagn. Hur kan detta tolkas på något annat sätt, är min fråga ? Varför kör han mot oss från första början? På en gata som har körförbud också.

Detta får mig att tänka på mina idéer om landet och säkerheten jag trodde att vi befann oss i. Bara i början av veckan när jag såg nyheterna om riots och både förstörandet samt attackerna på civila med utländsk bakgrund eller annan religion som skedde i England, trodde jag att inget sådant skulle ske hos oss, för vi bor ju i Sverige. Men idag hände det. Även om jag inte kan med full säkerhet veta vad föraren tänkte på, så ser man tydligt på hela händelsen som inträffades vad syftet var.

Just nu är jag tyvärr med all ärlighet rädd för min egen säkerhet men också min familjs och vänners. Tänk om detta endast är början på en kedja av attacker och hets mot folkgrupp ?

Om denna individ inte får stå framför rättssystemet med en ren och tydlig utredning av vad som skedde idag, kommer det bara att ge plats till andra med dessa hatfulla tankar att utföra dessa tankar fritt då det inte finns tydliga konsekvenser.

Men mitt största chock idag kom från median och polisen som har haft en tydlig attityd som dumförklarar hur starkt och tydligt händelsen idag var.

Istället väljs det att beskrivas som "polisen tonar ner att det handlar om någon medveten aggression gentemot demonstranterna. Det verkar istället röra sig om en olyckshändelse"

Jag kan inte låta bli att tänka på om rollerna var vända, om tåget handlade om en annan sak och om föraren hade ett icke svenskt ursprung. Hur hade medians rubriker sett ut då? Själv tror jag beskrivningen hade varit "terrorattack". Exakt så som den borde beskrivas som nu med.

~ Rahma Algrewo